Ytligt eller hälsosamt att sträva efter att utvecklas?

För det första: Livet består av tre beståndsdelar – planering, prestation och tillfredsställelse – och det är absolut inget nytt fenomen. De här tre beståndsdelarna har funnits sedan den första människan satte sin fot på Jordens yta.

För det andra: Allting har en motvikt.

En välvårdad kropp är fysiskt attraktiv, precis som ett välvårdat inre är intellektuellt attraktivt. En äventyrlig människa är spännande, en våghals är inspirerande och en idiot är frånstötande (ja, för de flesta i alla fall). Allting är egentligen ganska självklart när det läggs upp på ett grönsaksfat, men det finns så mycket som pockar på vår uppmärksamhet att det uppenbara inte längre är så uppenbart. Livet är egentligen inte så avancerat som det ser ut – inte när man ser det för vad det egentligen är.

Livets beståndsdelar expanderar lätt från 3 till 300 tack vare allt som pockar på vårt medvetande. Dagens tillgänglighet gör att vi har tillgång till så gott som all tänkbar information och alla livets möjligheter ett knapptryck bort. Och när du väl har villat bort dig och finner dig fastkilad i en hög av skit som du trodde att du ville ha, då är det inte så roligt att vara du längre.

Motvikten – våra coacher

Det är här våra coacher kommer in. Människor blir modigare och allt säkrare på vad de behöver och vill ha. Människor rannsakar, lär känna sig själva och börjar fundera på livet på ett mycket djupare plan. Fler och fler vågar säga nej till det de egentligen inte vill ha för att lägga allt krut på sina högsta önskningar. Det individuella självförtroendet växer i takt med kunskapen och insikterna, och det som håller på att byggas upp är ett samhälle där vad som kallas ytlighet ersätts av hälsosamt tänkande och fördömelsen ersätts av en självmedvetenhet.

Livet är enklare än du tror, och tack vare alla fantastiska coacher är vi på väg mot ett starkare och modigare samhälle som vågar tro på allting som är gott.

“Du kan förlora det du inte vill ha, så varför inte satsa på det vill ha istället?” – Jim Carey